Det är måndag, min hatdag. Fråga bara min gamla chef Johan. Han vet. Som om det inte vore nog med att det är måndag så bet jag mig i tungan när jag åt lunch. Glupsk much? Så nu har jag svårt att både prata och äta. MEN! Jag har gjort mitt första träningspass. Och det var faktiskt glatt. Och jobbigt. Väldigt jobbigt.
Hur känns det nu? Jag inser ju att 4,2 mil är ganska långt. Alltså rätt jävla skitlångt. Idag sprang/gick vi 4 km. Ett marathon är ungefär 10 gånger så långt. MEN jag är ändå nöjd och pepp. Trodde att min kondition var i långt mycket sämre skick efter alla öl och cigaretter jag proppat i mig de senaste åren. Min PT låter även hälsa att vi höll en hastighet som skulle hålla för ett marathon (på det berömda fitthåret gissar jag). Tror även att min PT var väldigt stolt över mig idag, och positivt överraskad, det var vad han sa i alla fall. Men så är han ju kär i mig också.
Låt oss titta på en klassisk Runkeeper-skärmdump:
Och från mig till er, eder MarathonMatilda + PT in action:
Don't mind mitt röda face eller att jag inte kan prata. JAG SPRANG UPP FÖR HELA BACKEN!!!
0 kommentar(er)
