MarathonMatilda

Post marathon och bildbonanza
 
 
Hej!
Jag klarade det. JAG KLARADE DET. Jag sprang ett fucking marathon! Låt oss titta tillbaka på bloggens första inlägg, som jag skrev innan jag började träna. Det var i september förra året. Alltså mindre än ett år sedan. Tänker mig att jag kan svara på samma frågor igen. Som en rolig grej. Kul va? Jajajaja!
 
Hur långt jag sprungit som längst? 
Då: Jag sprang Vårruset 2009. Vårruset är fem kilometer. Jag gick ungefär halva sträckan...
 
Nu: Jag har sprungit 42 195 meter. 42 kilometer. 4,2 mil. Jag gick mindre än halva sträckan. Sprang mest. Eller ja, joggade.
 
Varför ska jag springa marathon? 
Då: För att jag satt i mitt vardagsrum med mina föräldrar, min lillebror och min kille och av någon anledning kom vi in på marathon. Och jag kläcker förstås ur mig "jag kan väl springa ett marathon" lite avmätt sådär. Och alla fyra tittar på mig som om jag vore DUM I HUVUDET! Så nu måste jag ju springa ett marathon, för att visa att jag inte ALLS ÄR DUM I HUVUDET!!!
 
Nu: Jag är inte dum i huvudet! Och om någon undrar varför man ska springa marathon: för att det är kul! I alla fall om man springer med den man är kär i och bestämmer sig för att ha roligt. 
 
Kommer jag att klara det? 
Då: Ärligt talat? Jag vet fan inte. Kanske. Kanske inte. Men min kompis Fredrik har lovat att jag får 500 spänn om jag kommer i mål, så det är ju en morot. Jag menar: man får rätt många öl för 500 kronor. Och ärligt talat: om Donald Trump kan bli president så borde väl jag kunna springa ett marathon? Eller?
 
Nu: Eh ja! Jag kunde! Jag klarade! Jag tror alla kan.
 
Hur ska jag träna? 
Då: Eeeehhhhmm... jag vet inte? Hur gör man? Min kille har lovat att vara min PT. Han har ändå två klassiker i ryggen och lever lika osunt som jag. Han borde veta något. 
 
Nu: Jag har sprungit, gymmat, sprungit och cyklat. Inte så mycket som jag kanske borde. Men tillräckligt. 
 
Hur tränad är jag? 
Då: Vi kan väl säga att senast jag tränade frekvent var Iphone 4 den hetaste luren på marknaden. Och den frekventa träningen pågick i cirka två månader. 
 
Nu: Jag anmälde mig just till ett millopp nästa vecka. Eftersom jag numera är en person som kan springa en mil. Utan att gå.
 
Har jag börjat träna? 
Då: Alltså... nej. Jag är förkyld. Och såvitt jag vet ska en inte träna när en är förkyld. Min förhoppning är att träningen kommer igång nästa vecka. Och då jävlar! 
 
Nu: Ja, och jag ska snart börja igen efter post-marathon-vila.
 
Vad är syftet med bloggen? 
Då: Jag tänker att ni får följa med. På träningen alltså. Jag kommer vara den tjurigaste av tjuriga som någonsin sprungit runt i ett par skor. Och jag hoppas att jag kommer att göra framsteg. Jag hoppas också att min och min killes relation ska överleva detta. Och så tänker jag att ni kanske är fler idioter där ute som också vill springa marathon, men som tror att ni inte kan. Klart ni kan. Hur svårt kan det vara? 
 
Nu: Bloggen kanske föll lite i glömska emellanåt. Men på instagram, där jag varit desto mer aktiv, har mitt följargäng varit ett enormt stöd. Så himla roligt att dela den här resan med er. Och tänka sig att det gick ändå. Nu behöver jag aldrig mer springa 4,2 mil. Och vet ni? Min och min killes relation överlevde mer än väl. 
 
Fler frågor? 
Då: Jag undrar förmodligen lika mycket som ni. Har jag blivit galen? Är det en 30-årskris? Kommer jag att klara det? Kommer jag att sluta röka? Kommer jag att bli gladare? Piggare? Låt oss ta reda på det! Jag lovar att hålla er uppdaterade.
 
Nu: Jag tror inte att jag blivit galen. Och jag tror inte det är en 30-årskris. Jag är ju inte 30 ännu. Jag har slutat röka, är kanske lite tröttare än vanligt men gladare än någonsin! 
 
 
 
Instruktioner till alla mina fans

Det sitter skyltar över hela stan. ”Här kommer det att vara avstängt lördag 2 juni pga Stockholm marathon”. Varför sitter skyltarna uppe redan? Det är ju långt kvar till Stockholm marathon. Jag ska ju hinna springa tvåmilsrundor och testa att äta sån där gelé som riktiga löpare äter. 

Igår tog jag och min Erik i hand på att vi gör detta för att det är en rolig grej. Vi ska ha roligt så långt vi/jag orkar. Gör det ont kan jag stanna och gå hem. Eller gå och bada. Det är okej. Jag är glad att det ska bli 30 grader varmt, det är liksom mer okej att bryta då. Okej att svimma osv. 

Men låt oss räkna med att jag orkar. Låt oss ändå tänka oss att jag kommer i mål på stadion. Att jag hankar mig runt 4,2 mil. Om så är fallet så vill jag gärna att ni följer med. Hejar, stöttar, skriker och bjuder på falukorv. För att göra det så enkelt som möjligt för er har jag gjort en lista inför lördag.

Instruktioner till alla mina fans

  • Appar. Ladda ner RaceOne eller ASICS Stockolm Marathons egen app. Då kan ni följa mig och kanske räkna ut när jag passerar var.
  • Musik. Mina mesta och allra bästa springlåtar är Nicki Minaj – Superbass, Iron Maiden – Run to the hills & Linda Bengtzing – Alla flickor. Ta med en högtalare och spela gärna högt när jag springer förbi. Eller sjung för all del.
  • Plakat. Inte plakat som i hur full jag ska bli efteråt, utan plakat som i skyltar. Skriv ett peppigt plakat. ”Heja Marathonmatilda”, ”Full fart framåt Fröjd” eller ”Matilda, du är bäst!” är bara ödmjuka förslag på vad som kan stå.
  • Mat. Eftersom 7 av 11 energistationer serverar frukt i någon form (framför allt banan, blä) så kanske jag behöver något att tugga på. Nötter, chips, falukorv, gurka eller isglass är sånt jag kan tänka mig att jag är sugen på.
  • Bubbel. Om jag tar mig i mål räknar jag med en flaska bubbel för att fira framgång. Om jag så ska dricka den liggande på marken. Om jag inte tar mig i mål vet väl alla att sorger dränks bäst i Prosecco.
  • Övrigt. Fråga helst inte innan hur det känns eller om jag är peppad. Det är lika delar ångest och förfäran som slåss i kroppen just nu.
  • Tack! Tack för att ni följer med. Att ni bryr er. Att ni peppar. Om jag på lördag får bara en bråkdel av det stöd jag fått under den här resan så är jag lyckligt lottad. Jag är bäst för att ni är bäst. 

Ok hörrni, nu kör vi! Vi ses på lördag!

Starten går 12:10. Målet stänger 18:00. Karta över banan hittar ni här.

 
Breaking news: Marathonmatilda ställer in halvmaran Classic Running Gotland
Pressrelease 24 april kl. 20:00
 
Matilda Mattsson Fröjd, även känd som Marathonmatilda, meddelar att hon tyvärr inte kommer att kunna delta i Classic Running Gotland på lördag den 28 april 2018. Efter en vårvinter kantad av både löparrekord och skador måste hon nu ställa in.
 
 
Det har varit tuffa månader för Matilda som inledde säsongen med en makalös prestation på Winterrun på Skansen i januari. Att springa sin första mil på en timme och 13 minuter är både starkt och ovanligt. Därefter fortsatte rekorden att avlösa varandra. Fem kilometer på 30 minuter, en mil på 68 minuter och såklart det berömda distansrekordet från Mallorca där skadan gav sig till känna: 15 starka kilometer.
 
– Det känns såklart supertrist att ställa in såhär nära start. Jag förstår att många blir besvikna och jag vet att fans redan har bokat resa för att komma ner och heja. Jag hoppas att jag kan kompensera er alla den 2 juni då jag står på startlinjen för Stockholm Marathon 2018, säger Matilda Mattsson Fröjd bakom aliaset Marathonmatilda.
 
Det är en överansträngd ljumske som sätter stopp för marathonhoppets medverkan vid halvmaran på Gotland. Efter konsultation med specialister på löparskador kan man konstatera att 2,1 mil på lördag skulle grusa chanserna för att hon skulle kunna stå startredo på Stockholm Stadion den 2 juni. Matildas personliga tränare Erik Wernerlich har stått pressad sedan skadan blev känd, men nekar bestämt till att ha tränat Matilda för hårt.
 
– Matilda är en egen individ som tar egna beslut. Jag har hela tiden rått henne att känna efter hur det känns i kroppen. Men jag är inte orolig för att hon inte ska lyckas med sitt mål. Hon heter Marathonmatilda och inte Halvmarathonmatilda eller hur? säger han. 
 
Nu återstår att se hur Matilda kommer tillbaka efter rehabträningen. Nästa inbokade lopp är Stockholm Trail den 5 maj. Fem kilometer i terräng. Ser vi löparstjärnan i startfållan?
 
Matilda vid ett morgonpass på Mallorca. Foto: Erik Wernerlich.