MarathonMatilda

Oj, fem dagar utan livstecken. Har jag givit upp? Har jag skadat mig? Har jag slutat träna? Nej, nej och åter nej. Jag har inte givit upp, jag har inte skadat mig och jag har tränat på som vanligt. Jag har bara drabbats av klassisk hösttröttma och orkar bara det allra nödvändigaste. Då faller bloggen i glömska. Instagram är mer levande. Där levererar jag squat-filmer på löpande band. Novemberutmaningen lever nämligen i allra högsta grad. Hittills har jag gjort 40 squats om dagen i 8 dagar. Ska ju egentligen även göra 10 armhävningar om dagen. Men på grund av en strulig axel har de hamnat lite på paus, kanske får spara dem till december. 

 

Så, vad har hänt sedan sist? Låt oss göra en lista. Jag älskar listor. 

 

• Jag har slagit rekord i distans. Sprang 6 km i måndags. Fantastiskt stolt. 
• Jag är inspirerande. Sen jag började det här projektet har tre av varandra oberoende personer berättat hur jag inspirerat dem till att börja springa. Det gör mig glad. Och gör det än mer omöjligt för mig att backa.
• Jag har slagit rekord på korta rundan. Alldeles nyss faktiskt. Tog en lunchrunda. 23:44 minuter. Jag är tyvärr inte alls fantastiskt stolt. Var tvungen att stanna upp och gå flera gånger. Mådde illa. Kände mig värdelös. KAN bero på att jag tog ut mig nå jävulskt första kilometern. Hur som helst. REKORD!