Man ångrar bara träningspassen som aldrig blir av? Eller vad är det fitspiration-människorna brukar säga? Svett är bara fett som gråter? Whatever. Idag var det snarare jag som grät. Jag fick för mig att det bästa sättet att bota bakfylla var att springa. Så jag plockade med mig mr PT och vi gav oss ut. I regnet... Enligt mina instagramföljare var springa trots bakis en bra idé.
Min fantastiska människa Erik har som devis att "skit ska med skit fördrivas" så han bestämde att vi skulle backträna. Tio backar skulle vi springa upp för innan vi var klara. Jag var spyfärdig redan innan vi sprungit upp för första. Men som den gode padawan jag är så kämpade jag på. Det blev lite gång mellan backarna och sista superdupermördarbacken som är så lång att den räknas som sex backar klarade jag inte helt och hållet. Men ändå. Ett 50-minuterspass en bakfull förmiddag är fan inte illa pinkat. Inget rekord, inget att skryta om men ändock en prestation.
Vet ni vad som är bäst av allt med det här träningspasset? Jo, att nu kan jag moffa choklad och sitta still hela kvällen och känna att jag verkligen förtjänar det. Plus att jag inte är bakfull längre. Tjoho!
0 kommentar(er)
