Ok, så efter korta rundan i lördags blev det två vilodagar. Lika så gott eftersom vi drack upp ungefär alla öl i hela Stockholm i lördags kväll. Kanske inte att rekommendera till någon som aspirerar på att springa ett marathon, men vafan. Man måste ju få leva lite också.
Som alla vet: efter vila kommer smärta. Idag introducerade min älskade Erik backträningen i mitt liv. Först joggade vi lugnt i 2 km, sen var det dags för mördarbacke. Jogga upp, gå ner. Han utmanade mig att klara backen så många gånger som möjligt på 10 minuter. Jag orkade FYRA GÅNGER. Det var ungefär tre och en halv gånger fler än vad han räknat med. Vilken mönsterelev va?
Efter det var mina ben som spagetthi och mitt flås som en hundraårings. Och då är tydligen bästa medicinen att röra på sig MER? Det är mycket med det här träneriet som jag inte riktigt hajar. Men som det a-barn jag är så gjorde jag som coachen sa och promenerade lite till.
På fredag ska vi gymma. Jag längtar redan...
0 kommentar(er)
