Alltså, jag är ju inte ensam i den här marathonsoppan. Så jag tänker att det inte är mer än rätt att jag släpper in min kille tillika PT också. Han får fredagarna, det är han värd. Välkommen till bloggens första "PT'n har ordet"
Yo! Erik, nya pojkvännen, PT'n och fotografen här.
För er som inte känner MarathonMatilda så bra tänkte jag berätta lite om hur jag ser på den här marathonsatsningen. Först och främst, den här kvinnan har många namn men MarathonMatilda är nytt och verkligen inget jag skulle ha förknippat henne med för två veckor sen, hon skulle inte ens springa om det var rea på systemet! Matilda har en rejäl dos hybris. Nej vänta, hon har asbaotamycket hybris! Om vi t.ex. Går på standup så skrattar hon inte. Hon irriterar sig på att det inte är hon som står på scen och bjuder på roligheter. Hon skulle ju såklart göra det mycket bättre!
När vi satt och pratade lite allmänt med hennes föräldrar och jag nämner att jag funderar på ett marathon eller möjligtvis ett ultramarathon och Matilda självsäkert utbrister "Jag skulle klara att springa ett marathon" var det därför inte ett rungande "ja såklart!" som hördes utan mer ett "jo, det kan du säkert..." Hur som helst, vår tveksamhet verkar ha sporrat henne och nu är jag helt övertygad om att det här kommer gå vägen! Eller fram till i onsdags var jag 90% så jag anmälde henne till Stockholm Marathon så att hon får det jobbigare att dra sig ur! Jag tänkte att den här bakgrundshistorien räcker för nu men jag det verkar som att jag kommer att återkomma varje fredag framöver!
Just ja.. Jag har också hybris och har nog flera gånger tänkt att jag skulle skriva helt förträffliga blogginlägg om jag satte den sidan till. Vi får hoppas att Matildas klädsamma hybris är mer verklighetsförankrad än min...
0 kommentar(er)
