Ok, jag ska börja med att berätta något helt sjukt. Häromdagen blev jag misstagen för en friluftsperson på jobbet. "Jaha.." tänker ni, "du ska ju springa marathon, det är ju sånt frilufsare gör?". Men alltså nej. Jag är världens sämsta friluftsperson. Jag hatar funktionskläder! Eller... jag hatade funktionskläder. Nu för tiden googlar jag "bästa löparjackan" och andra obskyra saker som jag aldrig hade kunnat tro om mig själv för tre veckor sen. Men hur kunde då mina kollegor missta mig för en friluftsperson?
Låt mig ge er bakgrunden: jag känner inte de här kollegorna så väl, och precis som jag tänker mig att man gör i varenda lunchrum i hela Sverige på fredagar så satt vi och diskuterade helgens åtaganden. Jag råkade nämna att jag eventuellt skulle ut och paddla. Råkade kanske i samma andetag nämna att jag minsann paddlade Kungsholmen runt i somras (stolt!). Sen kanske jag även råkade säga något om att jag och min kille var på campingsemester i somras. Jävlar vad jag hatar att skriva "min kille" förresten, så jävla lökigt. Hur som helst så förstår jag ju att folk som inte känner mig och som lägger ihop ett och ett tror att jag ägnar helgerna åt att gå helklädd i Helly Hansen och bajsa i skogen. Men det är inte sant. Eller det var i alla fall inte sant. Jag vet inte vem jag är längre. Jag ska ju springa ett marathon.
I alla fall så har jag paddlat idag. Och att paddla är också att träna. Det går dock inte logga paddling i Runkeeper, så jag loggade passet som rodd. Gott nog, tänker jag.
Obs! Jag paddlade också. Jag instagrammade bara en liten, liten stund!
0 kommentar(er)
