Okej. Hej. Jag heter Matilda och jag kanske har en förestående 30-årskris. Någon jävla skruv är lös i alla fall. För inte så länge sen var jag tjejen som roade mig med att blogga om tokiga tinderdejter. Nu ska jag springa Stockholm Marathon 2018... Ja jösses!
Hur långt jag sprungit som längst? Jag sprang Vårruset 2009. Vårruset är fem kilometer. Jag gick ungefär halva sträckan...
Varför ska jag springa marathon? För att jag satt i mitt vardagsrum med mina föräldrar, min lillebror och min kille och av någon anledning kom vi in på marathon. Och jag kläcker förstås ur mig "jag kan väl springa ett marathon" lite avmätt sådär. Och alla fyra tittar på mig som om jag vore DUM I HUVUDET! Så nu måste jag ju springa ett marathon, för att visa att jag inte ALLS ÄR DUM I HUVUDET!!!
Kommer jag att klara det? Ärligt talat? Jag vet fan inte. Kanske. Kanske inte. Men min kompis Fredrik har lovat att jag får 500 spänn om jag kommer i mål, så det är ju en morot. Jag menar: man får rätt många öl för 500 kronor. Och ärligt talat: om Donald Trump kan bli president så borde väl jag kunna springa ett marathon? Eller?
Hur ska jag träna? Eeeehhhhmm... jag vet inte? Hur gör man? Min kille har lovat att vara min PT. Han har ändå två klassiker i ryggen och lever lika osunt som jag. Han borde veta något.
Hur tränad är jag? Vi kan väl säga att senast jag tränade frekvent var Iphone 4 den hetaste luren på marknaden. Och den frekventa träningen pågick i cirka två månader.
Har jag börjat träna? Alltså... nej. Jag är förkyld. Och såvitt jag vet ska en inte träna när en är förkyld. Min förhoppning är att träningen kommer igång nästa vecka. Och då jävlar!
Vad är syftet med bloggen? Jag tänker att ni får följa med. På träningen alltså. Jag kommer vara den tjurigaste av tjuriga som någonsin sprungit runt i ett par skor. Och jag hoppas att jag kommer att göra framsteg. Jag hoppas också att min och min killes relation ska överleva detta. Och så tänker jag att ni kanske är fler idioter där ute som också vill springa marathon, men som tror att ni inte kan. Klart ni kan. Hur svårt kan det vara?
Fler frågor? Jag undrar förmodligen lika mycket som ni. Har jag blivit galen? Är det en 30-årskris? Kommer jag att klara det? Kommer jag att sluta röka? Kommer jag att bli gladare? Piggare? Låt oss ta reda på det! Jag lovar att hålla er uppdaterade.
Obs! Det här är inte din ordinary träningsblogg. Det kommer inte att komma töntiga recept på broccoli och absolut inte pratas om vikt eller sånt där fjanteri. Det här är en fucking kamp. Det är jag mot ett marathon. Och jag måste vinna, för min heders skull. Och för att jag får 500 spänn!
7 kommentar(er)
